Veckans fiktion # 37 - 40
# 37
"Du ska nog inte röra den där."
Oron i hans röst var påtaglig.
"Äsch, vad tramsig du är", skrattade hon medan hennes ansikte närmade sig växten som hon tyckte påminde om en glödlampa med pulserande glöd inuti en genomskinlig blomma.
"Du vet ju inte ens vad det är för något!"
"Men jösses! Det är bara en växt! Jag menar, hur farlig kan den egentligen vara?"
Leende såg hon sig över axeln. Ibland var han allt bra söt när han gick in i rollen som en hönsmamma.
I samma stund som hennes fingrar vidrörde den glödande växten, exploderade världen omkring henne.
Oron i hans röst var påtaglig.
"Äsch, vad tramsig du är", skrattade hon medan hennes ansikte närmade sig växten som hon tyckte påminde om en glödlampa med pulserande glöd inuti en genomskinlig blomma.
"Du vet ju inte ens vad det är för något!"
"Men jösses! Det är bara en växt! Jag menar, hur farlig kan den egentligen vara?"
Leende såg hon sig över axeln. Ibland var han allt bra söt när han gick in i rollen som en hönsmamma.
I samma stund som hennes fingrar vidrörde den glödande växten, exploderade världen omkring henne.
# 38
"Wow, har du sett vilken färg den här har? Så fin och häftig!"
"Du, min magkänsla säger mig att du nog bör hålla avstånd till den där. Det här känns inte bra."
"Vad snackar du om? Det är ju bara en blomma! Sen när är du rädd för blommor?"
"Cissi, kan du inte bara lita på mig?"
Cissi vred på huvudet och såg stint in i Hannas ögon. Det här var bara fånigt. Vad hade det tagit åt Hanna egentligen?
Utan ett ord riktade Cissi åter sin uppmärksamhet mot blomman. På två av sidorna skyddades den av taggiga blad, medan det orangefärgade mittpartiet var blottat. Av någon anledning fick den henne att tänka på en mussla. Och förresten, såg det inte ut som om den höll på att öppna sig? Som om den hade en mun..?
"Du, min magkänsla säger mig att du nog bör hålla avstånd till den där. Det här känns inte bra."
"Vad snackar du om? Det är ju bara en blomma! Sen när är du rädd för blommor?"
"Cissi, kan du inte bara lita på mig?"
Cissi vred på huvudet och såg stint in i Hannas ögon. Det här var bara fånigt. Vad hade det tagit åt Hanna egentligen?
Utan ett ord riktade Cissi åter sin uppmärksamhet mot blomman. På två av sidorna skyddades den av taggiga blad, medan det orangefärgade mittpartiet var blottat. Av någon anledning fick den henne att tänka på en mussla. Och förresten, såg det inte ut som om den höll på att öppna sig? Som om den hade en mun..?
# 39
Hans första impuls var att skrika och fly, men han hade sinnesnärvaro och självbehärskning nog att lägga band på sig. För det var just vad odjuret ville - framkalla skräck hos honom.
Med skenande puls såg han odjuret rakt i ögonen. En antydan till ett flin skymtade i bestens frånstötande ansikte. Det här var kanske en lek för den, men för honom var det på liv och död.
"Vidar, kommer du någon gång? Jag tror inte att kossan är intresserad av att tungkyssas med dig. Du är liksom inte hennes typ."
Vidar vred på huvudet och såg med hopsnörpt mun på sin... Vän var kanske att ta i. Lukas jobbade trots allt på stället som Vidar bodde på. Och i den stunden kände sig Vidar besviken på Lukas. Om det var någon som skulle se den riktiga verkligheten och kunna se bortom det sjuka spel som dessa monster försökte sig på, trodde han att det var Lukas. Hur hade han kunnat ha så fel?
"Du kanske lurar dem, men jag vet nog vad du går för", morrade Vidar mot odjuret innan han gick i riktning mot Lukas.
Bakom sig hörde han ett patetiskt försök till ett råmande. Som om någon skulle gå på det ...
Med skenande puls såg han odjuret rakt i ögonen. En antydan till ett flin skymtade i bestens frånstötande ansikte. Det här var kanske en lek för den, men för honom var det på liv och död.
"Vidar, kommer du någon gång? Jag tror inte att kossan är intresserad av att tungkyssas med dig. Du är liksom inte hennes typ."
Vidar vred på huvudet och såg med hopsnörpt mun på sin... Vän var kanske att ta i. Lukas jobbade trots allt på stället som Vidar bodde på. Och i den stunden kände sig Vidar besviken på Lukas. Om det var någon som skulle se den riktiga verkligheten och kunna se bortom det sjuka spel som dessa monster försökte sig på, trodde han att det var Lukas. Hur hade han kunnat ha så fel?
"Du kanske lurar dem, men jag vet nog vad du går för", morrade Vidar mot odjuret innan han gick i riktning mot Lukas.
Bakom sig hörde han ett patetiskt försök till ett råmande. Som om någon skulle gå på det ...
# 40
"Tack", svarade hon tvekande och tog emot rosen som han sträckte fram. En röst inom henne sade att hon borde låta bli.
Genast tändes en glöd i hans ögon som hon inte hade sett tidigare. Vad hade hon nu gjort?!
"Du är den vackraste kvinna som jag någonsin har träffat." Hans blick genomborrade henne så fullständigt att hon kände sig naken. Det var något i hans blick som inte kändes bra.
"Du bör nog gå nu", sade hon med en så stadig och lugn röst som hon kunde uppbåda. Hon hoppades att han inte såg hur hennes knän skakade.
Han gick närmare henne, vilket hon inte hade trott var möjligt med tanke på hur nära han redan stod.
"Det menar du inte", svarade han med en röst som gav henne iskalla rysningar.
Genast tändes en glöd i hans ögon som hon inte hade sett tidigare. Vad hade hon nu gjort?!
"Du är den vackraste kvinna som jag någonsin har träffat." Hans blick genomborrade henne så fullständigt att hon kände sig naken. Det var något i hans blick som inte kändes bra.
"Du bör nog gå nu", sade hon med en så stadig och lugn röst som hon kunde uppbåda. Hon hoppades att han inte såg hur hennes knän skakade.
Han gick närmare henne, vilket hon inte hade trott var möjligt med tanke på hur nära han redan stod.
"Det menar du inte", svarade han med en röst som gav henne iskalla rysningar.