Jessica Berggren Turban

- Min lilla författarhörna

Skrivutmaningapril #4 - gestalta misstänksamhet

Hon rynkade på näsan och drog tillbaka handen som om hon fått en elstöt. Sårad vände hon ryggen mot honom och kröp ihop nästan som i fosterställning.
 
Så lägligt att han inte kunde nu, tänkte hon bistert. Han som visste hur gärna hon ville försöka. Tidigare under dagen hade han inte haft några problem, då han smitit in i badrummet i tron att hon inte sett bulan. Men nog hade hon sett alltid.
 
 
 
Det blixtrade till av smärta i bröstet när insikten landat. Vem kunde det vara? För någon måste det vara - så naiv var hon inte att hon inte förstod att han hade behov och om han inte tillät henne att tillfredsställa dem, måste det finnas någon annan som gjorde det.
 
Hade han inte stuckit iväg lite för ofta för att träffa Emma - den där barndomskompisen som han praktiskt taget dyrkade? Kunde det verkligen vara hon? Var det därför Emma alltid envisades med att krama honom stup i kvarten? För att hon inte klarade av att lägga band på sig? 
 
Hur hade hon själv kunnat vara så blind?!
Taggar: gestaltning, skrivutmaning;

Skrivutmaningapril #3 - gestalta en konflikt

Hon vill så gärna glädjas, men det kan hon inte. Hon får inte. Hennes glädje innebär någon annans sorg. Någon annans smärta. Någon som står henne nära. Mycket nära.

Varje gång hon fylls av denna varma och innerliga glädje, drunknar hon i en flod av dåligt samvete. Samtidigt hör hon en röst inom sig som säger att hon borde veta bättre. Hon borde veta att hon gör så att en annan människa går sönder inombords. Någon som hon tycker mycket om.
 
 
 
Fast hon har å andra sidan all rätt att vara glad! Det här är något stort i hennes liv. Större och mer fantastiskt än så här kan det inte bli.

Hon lägger sig i fosterställning och gråter av förtvivlan.
Taggar: gestaltning, skrivutmaningapril;

Skrivutmaningapril #2 - Gestalta glädje

Till en början står världen runt omkring stilla, för att sedan även tystna och försvinna helt. Kvar finns bara hon. Blotta tanken på henne fyller mig med värme och ömhet och jag kan inte hindra leendet från att formas på mina läppar. När hon sedan lugnt möter min blick och besvarar mitt leende - med det största leendet jag sett - jagas allt vemod och skuggan inom mig på flykten. Det känns som om en mörk slöja lyfts från mitt synfält. Till och med hennes ögon ler och jag förlorar mig i hennes ögon och den värme hon sänder ut och som fyller mig.
Taggar: gestaltning, skrivutmaning, skrivutmaningapril;