Jessica Berggren Turban

- Min lilla författarhörna

Står still

Just nu står det still med skrivandet. I november har jag totalt skrivit 666 ord. Nej, det är ingenting jämfört med alla andra som deltar i NaNoWriMo. Dessvärre tror jag inte heller att jag kommer lyckas hinna skriva så mycket mer nu i november. Således ser det ganska mörkt ut när det gäller Novellix-novellen. Jag har hunnit halvvägs, men troligtvis kommer jag inte hinna slutföra den innan deadline.
 
 
Detta gör att jag just nu har svårt att vara inne på sociala medier där det skrivs om skrivande, eftersom det ger mig ångest - dels på grund av att jag inte har tid att skriva så mycket just nu (vilket gör att det känns som att jag inte kommer någon vart), dels för att jag har en rejäl svacka i min depression. Jag kan inte låta bli att avundas alla andra som har sådant flyt i sitt skrivande för tillfället, i och med att jag gärna skulle vilja vara en av dem.
 
Jag kommer att ta mig ur den här svackan och stillastående-perioden. Men hur snart, det vet jag för tillfället inte. Så om jag inte ger något ljud ifrån mig på ett tag, vet du varför.
Taggar: står still;

Med i AlltOmSkrivande igen

I anledning av min medverkan i Ariton Förlags novellantologi Över en fika kan allting hända, kan man läsa om mig i webbtidningen AlltOmSkrivande igen:
 
 
 
Du hittar artikeln här.
 
Trevlig läsning!
 
Jag ser verkligen fram emot att få hem antologin. Ska bli spännande att få läsa de övriga bidragen och se hur den slutliga korrekturen blev. Jag gjorde ett par justeringar, men vet inte om förlaget godtog det eller ändrade ytterligare.
Taggar: Ariton förlag, alltomskrivande, mer komplicerat än så, över en fika kan allting hända;

Skrivutmaningapril #26 - gestalta avund

Hon log. Hon skrattade. Hon kramades. Fast inombords smulades hon sönder. Sekund för sekund.
 
Hennes syster var lyckan personifierad i det här ögonblicket. Och vem kunde klandra henne? Hela hon var en framgångssaga.
 
Systern hade fått allt serverat på ett guldfat genom hela livet. Bra betyg. Ett välbetalt jobb. Systern var gift. Systern hade barn. Och nu hade systern till och med blivit författare och det verkade som om ALLA älskade systerns bok. Hon mådde illa.
 
 
Hon själv hade ingenting. Hon hade fått kämpa som tusan för sina medelmåttiga betyg. Alla killar hon inledde en relation med tycktes bara se henne som någon form av sexleksak och lämnade henne så fort något annat - "bättre" - dök upp. Hon vantrivdes så mycket på sitt jobb att hon hade blivit deprimerad och fick äta medicin dagligen.
 
Med påklistrat leende sneglade hon på sin syster, som praktiskt taget strålade. Det högg till inom henne. Hon började önska att systern skulle misslyckas med något. Vad som helst, det behövde inte vara något stort. Bara det blev en spricka i systerns så perfekta fasad.
 
Varför var livet så orättvist?
Taggar: gestaltning, skrivutmaning, skrivutmaningapril;