"Hennes skrik" i Hemmets Veckotidning nr 32

 
 
Igår fick jag kuvertet från Aller Media med nr 32 av Hemmets Veckotidning - det nummer där min novell Hennes skrik slutligen publicerades i.
 
Dessvärre fanns inte novellen angiven i innehållsförteckningen, men efter lite bläddrande hittade jag den på sidan 117:
 
 
 
Tyvärr togs det här numret bort från butikerna i tisdags, då det nya numret (nr 33 - där novellen ursprungligen skulle ha funnits med i) kom ut. Jag vet inte om butikerna har kvar överblivna exemplar. Annars går det säkert att kontakta Hemmets Veckotidnings redaktion ifall du är intresserad av ett exemplar.
 
Det kändes smått overkligt att se min novell i tidningen. Fast jag blev glad. Det känns som om det går framåt med mitt skrivande nu och det glädjer mig. Jag ska se till att få ordning på min novellsamling nu under min kommande föräldraledighet. Kanske finns det något förlag som är intresserat av att satsa på den? Jag hoppas verkligen det.
 
Jag kommer fortsätta att skicka in noveller till Hemmets och hålla tummarna för att de fastnar för fler av mina noveller.

Angående novellen i Hemmets Veckotidning

Jag skrev ju tidigare här på bloggen att jag och Aller Media undertecknat avtal om att en av mina noveller skulle publiceras i Hemmets Veckotidning nr 33. Igår kom tidningen ut i butikerna och när jag kikade i tidningen, såg jag med förväntan i innehållsförteckningen att novellen skulle finnas på sidan 112.
 
Fast på sidan 112 fanns ingen novell. Jag bläddrade igenom hela tidningen, men kunde inte upptäcka novellen någonstans. Måhända ett tryckfel?
 
Därför mailade jag till redaktionen idag och undrade vad som hänt, för även om jag förvisso har fått betalt för novellen och därmed borde vara nöjd, kändes det snopet att novellen inte fanns med i tidningen. Jag fick vändande svar att den flyttats till nr 32 och att de genast skickar ett exemplar till mig. De ska ha beröm för det snabba svaret och att de skickar en tidning till mig! Det uppskattar jag mycket. Fast det hade naturligtvis varit roligt att fått veta tidigare att den skulle komma med i nr 32 och inte 33. Men men. Det är sådant som kan hända. Är ju inte direkt världens undergång.
 
Det är med spänning som jag nu sitter och väntar på posten. Jag återkommer så snart jag erhållit tidningen!
 
 

Håll koll i Hemmets nr 33!

Nu har det äntligen hänt! Efter att ha skickat in noveller med jämna mellanrum i över ett års tid till Hemmets, har de slutligen visat intresse för en av mina noveller. Helt ärligt trodde jag nästan inte att det faktiskt skulle ske.
 
I förra veckan fick jag ett mail från dem om att de skulle vilja publicera novellen i nr 33 av Hemmets, mot att jag får ersättning. När jag läste mailet förstod jag först inte att det var på riktigt. För mig - som mest skrivit för min egen skull och emellanåt inte vågat tro att det jag skriver är värt att läsas - är detta rätt stort och gjorde mig väldigt glad. Detta betyder lika mycket för mig som när jag fått med noveller i olika novellantologier. Båda parter undertecknade avtalet i slutet av förra veckan.
 
 
 
För tillfället vågar jag inte säga mycket mer än så. Eller, vad jag mer kan säga är att novellen som nu blivit aktuell för publicering, är en novell som jag skrev under mitt andra eller tredje år på gymnasiet som en uppgift i svenska B. Just den här novellen är lite speciell, för den har nämligen två olika slut. Den version som kommer publiceras, är den med det justerade slutet.
 
Du får hålla utkik ifall du är intresserad av att läsa novellen - antingen i Hemmets eller här på bloggen. Jag ser fram emot att få se den i tidningen - även om det känns en smula läskigt.

Novellantologin har anlänt!

Igår gick jag till Ica Kvantum på väg hem från jobbet och hämtade ut ett ca nio kilo tungt paket. I paktetet fanns ...
 
Bubbelplast och annat skyddsmaterial! Och ännu mer bubbelplast och skyddsmaterial.
 
Fast under och mellan detta, fanns även följande:
 
 
 
Även om det här är tredje gången som jag är med i en antologi, känns det fortfarande lika spännande och ovant att se sitt namn, sin bild och sin text i en tryckt bok - och veta att det faktiskt kommer vara andra människor som läser det jag har skrivit.
 
Som jag berättade tidigare kommer jag inte kunna vara med på releasen den 12 maj, vilket är tråkigt. Jag hoppas dock att de som deltar får det trevligt.
 
Om du är intresserad av att köpa ett exemplar av antologin av mig (signerat om du så vill), är det bara att meddela mig det. Jag kommer inom kort att lägga upp prisuppgift m.m. på hemsidan.

"#älskanoveller - 30 nyanser av frihet" kommer den 12 maj!

Ordberoende förlag har nu meddelat att det blir releasefest den 12 maj 2017 - då #älskanoveller - 30 nyanser av frihet släpps. Om du är nyfiken på vilka novellister som medverkar i antologin, kan du se det här. Jag medverkar själv med min novell Allt har sitt slut.
 
Dessvärre har jag ingen möjlighet att kunna ta mig till Stockholm för releasen, vilket jag inte hade möjlighet till förra året heller. Det känns lite tråkigt, men så blir det ibland. Livet kommer emellan. Kanske kommer jag kunna vara med på releasefesten nästa gång jag medverkar i en antologi. Man vet aldrig!
 
 
Förra årets #älskanoveller-antologi.
 
Det ska bli spännande att få hålla antologin i min hand och att sedan få läsa övriga novellisters bidrag.
 
Det här blir den tredje antologin som jag medverkar i. Börjar nästan känna mig som en novellistveteran. ;-)

"Vad skulle min bok handla om?"

Jag snubblade över nedanstående fråga, som jag tyckte skulle vara kul att besvara:
 
Bokbloggsfråga: Om du skulle skriva en bok, vad skulle den då handla om? Barn-, ungdoms- eller vuxenbok? Skönlitterär eller faktabok? Och vilken genre?
 
Jag håller faktiskt på att skriva en bok, utöver novellsamlingen som jag försöker bli klar med. Kanske kan jag få tummarna ur ändan under föräldraledigheten. ;-) Boken har blivit lite liggandes nu under arbetet med novellsamlingen - som också i skrivande stund dessvärre har stannat upp.
 
Den bok - inte novellsamlingen - som jag håller på med, är en skönlitterär berättelse. Tanken är väl att den ska rikta sig till vuxna, men vi får se hur det blir i slutändan. Jag inser att det antagligen är till min egen nackdel, men jag är inte särskilt förtjust i att genrebestämma det jag skriver. Det får läsaren själv avgöra. Fast om jag måste bestämma en särskild genre, lutar berättelsen nog åt thriller-hållet. Det är åtminstone det som är min tanke. Jag får se i slutändan hur väl jag lyckas med det.
 
 
 
 
Nu till handlingen! Berättelsen har sin grund i en novell som jag skrev för ett antal år sedan och som handlar om en kille som blir lite besatt av en tjej han lär känna. Novellen jag skrev baseras på en bekantskap som jag själv hade för över tio år sedan. Eller, det var i alla fall därifrån som jag fick idén till novellen. Jag sade upp bekantskapen med en dåvarande vän, efter att jag kommit på honom med att ljuga om en sak för mig. Egentligen var det en skitsak, men eftersom jag inte kände att jag kunde lita på honom efter det, var det bättre att säga upp vänskapen. Jag var tydlig med att jag inte ville ha något mer med honom att göra. Trots det fortsatte han med jämna mellanrum under flera års tid att försöka få kontakt med mig. Detta kontaktsökande upphörde dock efter det att jag tagit studenten.
 
Jag har ändrat lite i romanen jämfört med den ursprungliga novellen, men grunden är densamma.
 
Utöver det finns det ytterligare ett ofärdigt romanmanus. Den berättelsen baseras på min högstadieupplevelse och är därför lite tung att skriva. Fast jag har som mål att få även det manuset färdigt! :-)

Novellen är nu "korrad"

I fredags hade språkgranskaren gått igenom min novell som ska medverka i #älskanoveller - 30 nyanser av frihet och skickade då tillbaka den till mig för genomgång. Efter några mail fram och tillbaka kom vi till slut fram till hur vissa justeringar skulle göras. Till min glädje var det inte alls lika många ändringar som i förra novellen och språkgranskaren tyckte att min novell var välskriven. Det gjorde mig glad att läsa den kommentaren. :-)
 
 
 
 
Om jag förstod det rätt är det den här veckan som antologin ska tryckas. Ska bli spännande att få hem den och se vilka andra novellister som medverkar! Förra gången var det enbart kvinnor. Blir det samma sak nu? Framförallt ska det bli spännande att få läsa de andra novellerna och se hur de övriga novellisterna har tolkat temat "frihet".
 
Som vanligt har jag tagit lite av min egen erfarenhet i min novell. Jag skriver bättre när jag har åtminstone ett korn av min egen erfarenhet med i det jag skriver.
 
Hör gärna av dig om du är intresserad av ett ex av antologin. :-)

Dedikationer i sina böcker

Min novellsamling är nästan klar nu. Jag ska bara ta mig tid att slutföra den. Om jag inte hinner innan, får det kanske bli under föräldraledigheten.
 
Varje gång jag har tänkt på den färdiga novellsamlingen och vad jag ska göra med den när jag kommit dit, har jag funderat på att ha någon form av "tack"-sida eller liknande där jag riktar särskilt tack till vissa personer i min närhet som jag känner har funnits där för mig på olika sätt när det gäller mitt skrivande. Fast varje gång jag har tänkt den här tanken, har jag fått ordentligt med dåligt samvete. Hur kommer de personer känna som inte namnges i det här sammanhanget? Kommer de bli sårade? Arga? Ska jag ta med dem, trots att jag inte känner att de funnits där när det gäller mitt skrivande? Det skulle inte kännas rätt att göra så. Det skulle bara kännas falskt, eftersom jag själv inte känner att de har funnits där i mitt skrivande. Möjligtvis har de funnits för mig i andra sammanhang, men inte när det gäller just skrivandet.
 
 
 
Jag är av den uppfattningen att man ska känna efter med hjärtat. Bara ta med dem som man tycker förtjänar ett extra tack. Fast samvetet skaver som sagt. Är det värt att eventuellt såra andra på det här sättet?
 
Nåväl, jag har gott om tid att fundera igenom saken. Kände bara att jag behövde få ur mig dessa funderingar.

Ta till sig och lita på beröm man får

Varför det är så vet jag inte, men jag har alltid haft svårt att ta till mig och lita på beröm som jag får. När någon exempelvis säger att det jag skriver är bra, brukar jag le och tacka - fast inom mig brukar jag tänka att personen säkert säger så bara för att vara snäll (om det är någon som jag har någon form av relation till).
 
Exempelvis fick jag så fint beröm av författaren och komikern Niclas Christoffer förra året, efter att han hade läst mina noveller som finns med i novellantologierna Över en höstfika och #älskanoveller - 30 nyanser av saknad. Trots att jag gärna vill tro att han verkligen menade det han sade, var det en röst inom mig som direkt sade att han sade så bara för att han är så himla snäll och rar som person och för att han inte ville göra mig ledsen.
 
 
 
Därför har min medverkan i de olika novellantologierna betytt så mycket för mig. Vid dessa tillfällen har novellerna valts ut utan att förlagen har vetat vem jag är. De har inte träffat mig alls innan de läst novellerna. De har bara haft novellernas kvalitet att utgå ifrån. Och ja, av den anledningen är det märkligt att jag känt som jag gjort inför Niclas Christoffers beröm - för det var trots allt just de här novellerna som han berömde.
 
Jag tror att det här tänket kan bero på att jag har rätt låg självkänsla (och även självförtroende). Jag har svårt att tro att jag och det jag gör duger i jämförelse med andra. Jag måste börja tro mer på mig själv och det jag gör. Jag har trots allt lyckats komma med i dessa novellantologier, så då har alltså förlagen tyckt att det jag skrivit har varit bra.

Ingen vinst i Hallands Nyheters novelltävling

I februari i år upptäckte jag en novelltävling som Hallands Nyheter anordnade som en del av satsningen "Hela Halland läser". Temat/ämnet var "Utanförskap" och eftersom jag själv (tyvärr) har upplevt en del av det under åren, kände jag att det här var en tävling för mig! Jag skrev därför ihop ett bidrag, skickade in och höll tummarna för att det skulle fungera.
 
 
 
 
I lördags, den 25 mars, publicerade Hallands Nyheter vem som hade vunnit. Jag var dessvärre inte en av vinnarna. Jag ska dock försöka läsa de bidrag som vann, eftersom jag tycker att ämnet är intressant.
 
Trots att min novell inte blev utvald, hänger jag inte läpp för det. Nix. Jag har hela tiden haft en tanke på att om den novellen inte vann tävlingen, skulle den få vara med i min andra novellsamling - en novellsamling som jag ska arbeta med aktivt när mina andra skrivprojekt är klara. I den novellsamlingen har jag nämligen tänkt samla noveller som behandlar själslig smärta. Jag har till och med ett namn på novellsamlingen, men tills vidare håller jag det namnet för mig själv.

Medverkar i #Älskanoveller - 30 nyanser av frihet!

För ett litet tag sedan läste jag på Twitter att juryn i Ordberoende förlags uttagning till nästa omgång av #Älskanoveller hade valt ut vilka noveller som skulle få medverka i den nya antologin. Med spänning väntade jag på ett mail från förlaget - hade min novell valts ut eller inte?
 
När inget mail kom på över en vecka, förstod jag att jag inte hade blivit en av de utvalda. För om jag hade varit det, då borde väl beskedet ha kommit vid det här laget? Jag hade lite på känn att min novell inte skulle räcka hela vägen fram, även om jag hoppades på att få vara med i ännu en novellantologi.
 
Men i tisdagskväll damp det ned ett mail från förlaget - jag blev erbjuden att få medverka i antologin!
 
Nu är avtalet påskrivet samt författarpresentation, bild och novell inskickat till förlaget. Nu väntar jag bara på redigeringsomgången. Själva antologin verkar släppas i maj. Jag återkommer med mer information så snart jag själv vet.

Mitt bidrag till Hallands Nyheters novelltävling

Jag lyckades få ihop ett bidrag till Hallands Nyheters novelltävling på temat "utanförskap". Nu återstår det att se om det räcker hela vägen.
 
 
 
 
Jag valde att min novell skulle handla om en mobbingsituation i skolmiljö. Mer precist utspelar den sig i skolmatsalen. Anledningen till att jag valde just en sådan situation, var för att jag ännu har relativt klara bilder från mina egna känslor och tankar som jag hade kring att behöva äta i skolmatsalen på högstadiet. Naturligtvis är inte novellen direkt hämtad från verkligheten, även om den inte ligger särskilt långt ifrån hur min egen verklighet såg ut på den tiden.
 
För det fall min novell inte blir ett av de tre vinnande bidragen i den här tävlingen, har jag tänkt mig att ha med den i en kommande novellsamling som jag ska börja jobba på, så snart den nuvarande är klar.

Novelltävling för hallänningar!

Igår upptäckte jag en novelltävling som jag blev sugen på att försöka delta i:
 
 
 
 
Det är en del av satsningen "Hela Halland läser". Ämnet är "Utanförskap" och novellen får vara högst 5.000 tecken (inkl. blanksteg). För att få vara med och tävla måste man vara folkbokförd i Halland. Novellen ska vara inskickad till Hallands Nyheter senast den 4 mars 2017.
 
Jag har själv erfarenhet av just utanförskap och har redan en idé om hur jag skulle vilja skriva. Fast frågan är om jag kommer lyckas hålla mig inom tecken-gränsen? 5.000 tecken är ju inte så mycket. Inte om man vill förmedla alla de känslor som ett utanförskap innebär.
 
Nåväl, jag får fundera lite till och se om jag kommer på någon lösning.

För många olika versioner

För flera år sedan läste jag ett tips från en författare om att det är viktigt att spara sina skrivprojekt på flera olika platser under arbetets gång, för det fall olyckan skulle vara framme och en av versionerna går förlorad. Ifall man då har back-up på ett annat ställe, har allt ens arbete inte gått till spillo.
 
Jag har försökt ta till mig detta och försöker därför alltid spara mina skrivarbeten på åtminstone två olika ställen. Dock har jag med åren blivit allt mer glömsk (och ändå är jag bara 27 år!), så ibland händer det att jag glömmer att "förnya" min dubblett. Det för med sig att jag i slutändan kan sitta med tre eller fyra olika versioner och måste då gå igenom var och en av dem för att kunna komma fram till vilken (eller vilka) som är den senaste versionen. Den tiden hade jag istället kunna lägga på att skriva.
 
 
 
Trots min glömskhet håller jag ändå med om att det är en bra idé att spara sina skrivprojekt på olika ställen. Jag måste bara bli bättre på att komma ihåg att kontinuerligt uppdatera alla versioner. Det tar trots allt inte särskilt lång tid att göra och är guld värt om olyckan skulle vara framme.

Skrivarpodden - för dig med författardrömmar

Under de senaste åren har jag lyssnat på rätt många ljudböcker. Ända sedan jag upptäckte hur bekvämt och praktiskt det är att lyssna på ljudböcker när man städar, promenerar o.s.v., har jag varit en flitig ljudbokslånare på biblioteket. Fast sedan i höstas så har jag istället övergått till poddlyssnande, i och med att jag insåg att det finns väldigt många poddar som intresserade mig.
 
En av de poddar som jag lyssnat/lyssnar på är Skrivarpodden - en podd för den som är intresserad av skrivande. I podden intervjuar Kerstin Önnebo en mängd olika aktörer inom den här världen - författare, förläggare, skrivcoacher m.m. Som lyssnare får man på det här sättet en rätt bra bild av hur det går till när man ger ut en bok, vad som är bra att tänka på m.m.
 
Samtidigt som den här podden sporrar mig i mitt eget skrivande, kan jag inte låta bli att även bli lite orolig och kanske även en aning rädd. Ja, jag har faktiskt känt viss ångest emellanåt när jag har lyssnat. Det är osäkerheten kring mitt skrivande som slagit klorna i mig - vilken chans har jag med tanke på all konkurrens som finns? Vad är jag i jämförelse med alla andra? Vilka chanser har jag egentligen av att kunna få ett förlagskontrakt? Är det lika bra att återgå till att enbart fortsätta drömma?
 
 
Jag har dock bestämt mig för att denna osäkerhet och rädsla inte ska få stoppa mig. Jag ska på allvar ta tag i mitt skrivande. Jo, jag vet att jag har sagt det flera gånger tidigare och att det alltid slutar med att livet ändå kommer emellan. Och kanske blir det likadant den här gången. Det vet jag inte. Men jag ska i alla fall ge det ett försök.
 
Jag ska därför ta en kortare paus i mitt lyssnande av Skrivarpodden (för att inte riskera att bli ännu mer osäker och i slutändan lägga alla skrivprojekt på hyllan).
 
Fast jag rekommenderar verkligen den här podden till dig om du - som jag och många andra - gillar att skriva och drömmer om att bli författare. Lyssna gärna på den! Kanske kan den hjälpa dig framåt i ditt eget skrivande.

Om

Min profilbild

Jessica Berggren Turban

Jag är uppvuxen i Malmö men bor numera i Falkenberg tillsammans med min make, dotter och våra två vilda lejon (som dock ser ut som två söta katter ...). Att läsa har alltid varit en passion i mitt liv, precis som skrivandet. Vid 16 års ålder började jag skriva noveller mer regelbundet och under sista året på gymnasiet skrev jag och min vän Hanan Sabah romanen "Att slukas av mörker", som en del i vårt projektarbete. Besök gärna min hemsida www.jessicaberggrenturban.n.nu för att ta del av mina manus och annan information om mitt skrivande.






citiboard
RSS 2.0
Free Pencil 2 Cursors at www.totallyfreecursors.com