Att vilja, men inte kunna

Tänk dig att du befinner sig på en plats där inspiration till att skriva flödar. För varje ögonblick fylls du mer och mer av viljan att skriva, men samtidigt känner du att du inte kan. Om du hade fått ett papper framför dig skulle du inte ha kunnat få ned ett enda ord på det.
 
Vid sådana tillfällen blir man minst sagt frustrerad. För mig innebär skrivandet någon form av mental befrielse och att då inte kunna förmedla när man verkligen vill är jobbigt. Och ju mer min skrivförmåga är blockerad, desto mer försöker min hjärna att pressa fram orden. Dock utan framgång.
 
Hur brukar du lösa sådana här situationer?
Skriva
Cherry

Denna blogg har jag aldrig varit inne på xD trodde du inte ville visa bilder på dig på nätet? ;)

Svar: Fast detta är ju skillnad. Den här bloggen tillhör min "författarsida". Och hur kul är det med osynliga personer som skriver böcker?
Jessica Berggren Turban

Cherry

Det finns ju de som är anonyma ;)

Svar: Jag vill inte vara anonym när jag skriver skönlitterärt. Det känns fegt.
Jessica Berggren Turban

James

Hej Jessica,

Vilken spännande sida du har!

Jag skriver också. De gånger jag känner mig blockerad (jag tror det händer alla författare ibland) ägnar jag mig åt redigering av texterna. Det är ju sådant som ändå måste göras. Sedan brukar blockering släppa. Man liksom glömmer bort den. :)

MVH

James

Svar: Hej James. Tack så mycket. :-) Måste bara försöka ta mig tid att uppdatera den för det finns en hel del som jag vill ha upp, både på hemsidan och den här bloggen. Det där är rätt smart - att redigera när det tar stopp. Men hur gör du när det är något helt nytt som du vill skriva, men inte kan forma ord? Skulle vara intressant att höra. :-) Kramar Jessica
Jessica Berggren Turban

James

Hej igen! Ja, i sådana situationer brukar jag plita ned tankarna i stora drag. Ibland blir det bara associationer, intryck, vad som helst som dyker upp i huvudet just då. Jag låter tankarna flöda fritt. Sedan går jag tillbaka och försöker plocka ut kärnan och utveckla den. En tanke föder liksom nästa. :)


Svar: Okej. :-) Tja, för mig var just problemet i den stunden (som inlägget kom till) att jag inte kunde få ned någon tanke alls. Jag ville verkligen, men det gick inte. Huvudet var helt tomt.
Jessica Berggren Turban