Måste man älska sina karaktärer?
Jag har insett ett problem nu när jag håller på att skriva på romanen. Jag avskyr min huvudkaraktär. Han är vidrig. Ett riktigt svin. Jag skulle aldrig vilja ha med honom att göra om han fanns i verkligheten och varje gång jag avslutar ett skrivpass, är jag lika arg på honom varje gång.
Varför har jag då skapat honom, för i grunden är det väl mitt eget fel? Tja, när romanidén föddes, hade jag tänkt att skriva på ett annat sätt. Fast sedan ändrade jag mig och bestämde mig för att skriva enbart ur hans synvinkel. Då var han redan född och om jag då hade ändrat på honom, skulle hela poängen med berättelsen gå förlorad.
Vad finns det för fara med att skriva en berättelse där man absolut inte tycker om sin karaktär? Kan det finnas några fördelar?