Jessica Berggren Turban

Länge satt hon och stirrade på lådan som stod framför henne. Trots att en del av henne var ivrig och ville slita upp kartongen på en gång, vågade hon inte. Var den rädslan kom ifrån, kunde hon inte svara på. Om man tänkte efter var den ganska dum, egentligen. Löjlig.

 

Långsamt lät hon fingrarna smeka den sträva förpackningen och vetskapen om vad som fanns där inne fick hennes hjärta att göra volter.

 

 

Hon tog ett djupt andetag innan hon slutligen tog mod till sig och ryckte av det mentala plåstret. Saxen skar igenom tejpen som en kniv skulle ha skurit i en smörbit som stått framme alldeles för länge.

 

Med darrande händer öppnade hon upp kartongen och såg på innehållet. Ögonen tårades. Hon bet sig försiktigt i underläppen och tog upp en av böckerna. Såg på den. Lät handen långsamt smeka framsidan. Satte försiktigt näsan mot omslaget och drog in doften. Länge.

 

Med slutna ögon tryckte hon boken mot bröstet och kramade om den. Hårt. Och länge.

 

Äntligen!