Skrivutmaningapril #19 - gestalta ängslan
Klumpen i magen var ett faktum när han läste hennes meddelande. Hjärnan kunde inte låta bli att läsa mellan raderna. Skapa bilder i hans huvud som inte försvann.
Utåt sett var hon på jobbresa, men hans hjärna visste precis vad hon ägnade sig åt. Vem kunde klandra henne? Gräset sägs ju vara grönare på andra sidan och hon trodde väl att han var för dum för att inte fatta. Han visste trots allt vilka hennes kollegor var - allt som inte han var och som han visste hade egenskaper som hon tyckte om.
Länge stirrade han på telefonen och försökte intala sig att han var löjlig - hon älskade ju honom. Genast var hjärnan där och kontrade med att hon så klart aldrig skulle erkänna det. Så länge hon låtsades som ingenting och trodde att han var för korkad för att kunna lägga ihop ett och ett, hade ingenting hänt. Om ett träd faller i skogen utan att någon är där och ser det - har det då verkligen hänt?
Han tog ett djupt andetag. Att klara av att stå emot sådan frestelse som hennes kollegor utgjorde, visste han skulle kräva omänsklig styrka. Han visste också att han aldrig kunde tävla mot dem. I så fall skulle han förlora stort. Verkligen stort.
Långsamt lade han telefonen åt sidan och ansträngde sig till det yttersta med att tänka på vad som helst förutom henne och hennes jobbresa.