Skrivutmaningapril #9 - gestalta tillit
Hela kroppen skakade av den våldsamma gråt som till slut brutit ut. Vad skulle hon ta sig till?! Det här var nog det värsta som de hittills varit med om. Trots att hon bedyrat - på sina bara knän - att hon aldrig velat att det skulle bli så här, hade han inte velat lyssna. Han hade inte brytt sig.
Med tårarna strömmande nedför kinderna, pillade hon med sin telefon. Just nu behövde hon prata och lätta sitt hjärta, för annars skulle hon gå sönder. Hon visste precis vem hon skulle ringa. Det fanns ingen annan i världen som betydde lika mycket för henne. Hon visste att hennes vän alltid tog sig tid för henne - oavsett dag eller tid på dygnet. Och det som sades mellan dem stannade alltid mellan just de två. Det gick inte att beskriva hur skönt det var att ha den sortens skyddsnät.
När hon hade tryckt på namnet i sin samtalshistorik i telefonen, slöt hon ögonen och visste att allt skulle ordna sig.