När man tror att man är klar
I somras trodde jag att jag äntligen hade blivit färdig med novellsamlingen som jag håller på med. Eller, att jag i varje fall nästan var klar med den. Det var bara lite justeringar kvar. Då kom jag på att det nog hade varit bra om jag också hade med en novell som handlade om ytterligare en känsla. Och en till. Och en till ...
Då insåg jag att jag inte alls var klar med den. Fast det kan i och för sig vara bra, på sätt och vis. För jag trodde ju för cirka tre år sedan att jag var klar med novellsamlingen och lät några personer få testläsa den, men sedan insåg jag att jag inte alls var nöjd. Det var flera noveller som jag inte tyckte om eller som jag tyckte inte var särskilt bra skrivna. Så jag påbörjade arbetet med att göra om den.
Dessvärre har jag inte haft särskilt mycket tid till att skriva, för dels har livet kommit emellan, dels har jag försökt skriva noveller till olika uttagningar. Jag hade ju som mål att bli klar med novellsamlingen det här året, men nu när det inte är särskilt långt kvar av 2016, inser jag att jag antagligen inte kommer lyckas med mitt mål. Tyvärr.
Fast vad gör det. För mig är det viktigare att göra ett bra arbete och sedan kunna vara nöjd med novellerna som jag skrivit. Då får det ta den tid det tar.