På temat "Bakom stängda dörrar"
Någon gång under förra året var temat i Kapitel1:s tävling "Månadens novell" Bakom stängda dörrar. Jag försökte mig på att skriva en novell och jag blev faktiskt ganska nöjd med resultatet. Eventuellt kommer jag att ha med den i min egen novellsamling, men jag har inte bestämt mig än. Det beslutet kommer jag ta under slutredigeringen.
Bakom stängda dörrar. Uttrycket får mig instinktivt att känna obehag. Kanske beror det på att jag under mitt första gymnasieår läste en bok med exakt den titeln, som handlade om en pappa som utsatte sin dotter för sexuella övergrepp och skaffade barn med henne. Den berättelsen var baserad på en verklig händelse. Bara jag tänker tillbaka på berättelsen ryser jag av obehag. Usch!
Min egen novell var inte så pass hemsk. Däremot handlar den om hur man hanterar sin ångest och vilken yta man uppvisar för omvärlden. Just den biten är självupplevd och min tanke är att försöka visa andra hur det egentligen kan vara, eftersom det är inte alltid som det syns utåt. Jag har själv fått höra några gånger att det inte alls har synts på mig att jag har mått så dåligt som jag har gjort. Jag kommer antagligen att redigera den ytterligare för att försöka ge den ännu mer djup.