Ibland är inte tre par ögon tillräckligt
Just nu sitter jag och gör något som jag aldrig trodde att jag skulle göra. Jag sitter och läser igenom Att slukas av mörker på jakt efter stavfel. Efter att ha varit i kontakt med Förlagstryckeriet Vitterleken, som tryckte upp boken, har jag fått klartecken till att få rätta till stavfel - och endast stavfel - i boken. När det är gjort, kommer jag att skicka tillbaka manuset till tryckeriet och sedan kommer boken att finnas tillgänglig för den som vill ha ett exemplar. Jag kommer själv låta trycka upp ett antal exemplar, så om du är intresserad av att köpa boken är det bara att höra av dig till mig. Jag återkommer senare med prisuppgift.
Jösses, vad jag skäms när jag går igenom boken. Så många stavfel som vi tillät släppas igenom våra otaliga granskningar! Utöver stavfelen finns det en del andra språkliga fel och uttryck att ha synpunkter på. Gång på gång undrar jag hur det var möjligt, för vi var trots allt tre stycken som läste manuset om och om igen - jag, Hanan och vår handledare, som för övrigt var svensklärare. Fast å andra sidan hade vi ett tämligen pressat tidsschema för att hinna bli klara innan vi tog studenten, så vi är kanske förlåtna. Åtminstone lite. Jag inser också när jag läser boken att jag har utvecklats en aning i mitt skrivande. Så som jag skrev och uttryckte mig för sex, sju år sedan när jag var 18 år (imorgon fyller jag 25 ...), är inte så som jag skriver och uttrycker mig idag.
Ja, jag skulle mer än gärna vilja skriva om Att slukas av mörker helt, men samtidigt vill jag inte det. Så som den ser ut nu (bortsett från stavfelen) visar vilken nivå jag låg på då. Dessutom är det lärorikt att läsa den igen, för då ser jag hur jag inte ska skriva. Man lär så länge man lever. ;-)